Användningen av fibertyg är en integrerad del av hälsovårdsindustrin. De kan användas för en mängd olika ändamål, från kirurgiska draperier till patientklänningar för engångsbruk. De är sanitära och bekväma, och de kan hjälpa till att förhindra korskontaminering under kirurgiska ingrepp. De kan också återanvändas och komposteras för miljömässig hållbarhet.

Det finns många typer av nonwoven tyger och vilken typ du väljer beror på dina specifika behov. Utöver de vanliga fiberdukarna som viskos, polypropen och polyeten finns det specialfibertyger som kan designas för olika applikationer.

Bland de olika fiberdukarna har sammansatta fiberdukar vunnit stor popularitet de senaste åren för sina många fördelaktiga egenskaper, såsom fuktbeständighet, gaspermeabilitet och luftpermeabilitet. De kan lätt behandlas med antimikrobiella behandlingar, och de är också extremt hållbara, vilket gör dem till ett utmärkt val för en lång rad medicinska tillämpningar.

Nonwovens är en form av tyg som tillverkas genom att kombinera fibrer och binda dem antingen mekaniskt eller termiskt. Dessa tyger vävs sedan till ark eller banor. Fibrerna kan vara vilken typ av syntetiskt eller naturligt material som helst.

Några av de mest använda sammansatta fiberdukarna inkluderar polypropen (PP), polyeten (PE) och ett antal andra termoplastiska polymerer. Dessa tyger används i ett brett utbud av produkter, såsom medicinska engångsrockar, kirurgiska draperingar, masker och skyddskläder.

Dessa tyger är gjorda av polypropen och polyeten och finns i ett antal olika färger, tjocklekar och texturer. De finns också i en mängd olika vävar, inklusive öppen väv och sluten väv.

I vissa fall kan ett nonwoven-tyg av polypropen eller polyeten lamineras med en PE-film för att ge ytterligare egenskaper såsom vattenångpermeabilitet och syrepermeabilitet. Dessa laminerade tyger kan användas som skyddskläder på sjukhus och kliniker, speciellt för patienter som har luftvägssjukdomar.

Användningen av sammansatta fiberduk är ett växande forskningsområde. Men forskare står inför många utmanande frågor. Bland dem är uppkomsten av läkemedelsresistenta mikrobiella stammar, som kräver mer effektiva detektionsmekanismer för kirurgiska draperingar och masker; och behovet av att utveckla bättre antivirala, antimikrobiella strategier för att skydda vårdpersonal från sjukdomar.

För att förbättra prestandan hos sammansatta nonwovens måste forskare belysa struktur-funktionsförhållandena i dessa tyger. Detta kräver ett multidisciplinärt förhållningssätt till forskningsprocessen. Till exempel kan det vara nödvändigt att förstå hur tygerna interagerar med celler och deras relaterade cellulära signaleringsprocesser. Detta kommer att utgöra grunden för att utveckla bättre produkter som kan användas för att upptäcka och döda bakterier och virus, och även förbättra organregenerering.